: Our Friends The Pollinators Workshops [April, 2022]

Our Friends The Pollinators (Våra vänner pollinatörerna) is a workshop and pedagogical activity that has been recurring in various forms over the past ten years.

Våra vänner pollinatörerna, Hästa gård 2012. Foto: Erik Sjödin

[Våra vänner pollinatörerna, Hästa gård 2012]

The idea when the workshop was first done was to expand from work engaging with honey bees and their troubles, to include solitary bees which, as species, actually are more threatened. The idea was also to make a fun and educational activity for both kids and adults that can inspire environmentally positive activities and develop practical skills. Since then the workshop has happened a number of times in various contexts, from being a “summer job” activity with youths, to a short course with university students in architecture and design, and as part of programmes connected to exhibitions in art spaces.

Våra vänner pollinatörerna, Lötsjön 2018. Foto: Erik Sjödin

[Våra vänner pollinatörerna, Lötsjön 2018]

During the years the workshop has evolved to be more pedagogical for people of all ages and more manageable for the facilitator. Since building nests for solitary bees has become a quite popular activity and is promoted by many environmental organizations, I’d like to share some experiences that may be useful for others who do workshops in building nests for solitary bees.

Våra vänner pollinatörerna, Konsthall C 2022. Foto: Erik Sjödin

[Våra vänner pollinatörerna. Konsthall C 2022]

This is not intended as in-depth workshop instructions but are hopefully some useful takeaways:

  • Reed is a great material to use for making nests for solitary bees. Reed can be cut with regular scissors so that one end of the piece is plugged by a “node” and the other end is open. This is perfect for solitary bees because some species needs holes that are at least ten centimeter in depth to lay eggs that produce both male and female bees, and the bees prefer holes they can’t see through. A bundle of ten such reed straws is great because it gives a female solitary bee plenty of space to lay her eggs in during the summer. Reed is also easy to collect, where it grows there usually grows a lot.
  • A large bundle of reeds can also be used as a prop to “set the stage” for the workshop. Arranging various workshop materials in a fun way draws participants into the workshop and makes for nice documentation pictures which can further inspire people.
  • The reed can be bundled together with string. You can also roll the reed in f.ex well papp or birch bark if you want to add more “work” to the workshop. Well papp is easy to work with even for kids and can be painted on. Birch bark needs to be cut with secateurs or knife, so it’s more for youths and adults, but working with birch bark is a fun sloyd activity.
  • Painting the nest with finger paint is probably of no use to the bees, but it could theoretically help them find their nest faster, and painting the nest it’s often the most fun part for people. If the finger paint is nontoxic then  it doesn’t harm the bees or people. But toxic paints should be avoided.
  • Deep holes drilled in wood are great for bees to live in, but it requires long wood drills, which can be difficult to find. And power tools require very careful attention and guidance if kids are involved. However, giving youths freedom to use power tools can be very exciting and engaging for them.
  • Making nests for solitary bees works. Chances that bees inhabit them are quite high. But it’s important to place nests properly. This means placing them in a warm and sunny spot, in a secure way so they don’t blow away, and preferably not easily  accessible for birds who may pick the nest apart and eat bee larvae. If the nests have been made with well papp and / or painted with water based paint they also need to be sheltered from rain. Chances that bees find them increase if there are flowering plants nearby.
  • In the spring female solitary bees start to look for hollow plant stems and holes made by other insects in wood to lay their eggs in, and they work all summer laying eggs in the holes they find. Solitary bees develop from eggs, to larvae, to pupae, to bees, during autumn to spring. So the nests need to be put out in the spring / early summer and stay in the same location until at least the next spring. It’s less abstract for the participants if they are shown some illustrations or photos of how for example mason bees and leaf cutter bees nest, their life cycles and how the bees look.
  • Avoid using non biodegradable materials such as plastic that may become litter that is harmful for the environment. And avoid using toxic paints that may be harmful for bees and people.
  • Making nests for solitary bees likely does not make any difference for bees on a species level. It’s an activity which, if done well is educational and helps a few bees. However, if the wrong materials are used it could  actually be counterproductive from an environmental perspective.
  • Many “bee hotels” for solitary bees that can be purchased are designed wrongly, with f.ex. not deep enough  holes or too wide hole diameters, and many are “made in china” and imported. They are more examples of the problems than solutions.
  • What actually matters to bees are things such as less monocultures and less use of pesticides in agriculture, more meadows, and more and wilder parks and gardens.
  • Kids need to learn by playing and having fun, and not be put off by all the troubles of the world. But if the point of the workshop is to do something that makes a difference for bees then youths and adults ought to be informed about what the actual troubles and solutions are.

 
 
 
 


: Våra vänner pollinatörerna [March, 2022]

Våra vänner pollinatörerna

Den 9 april kl 13-17 bjuder Konsthall C tillsammans med konstnären Erik Sjödin in till workshopen “Våra vänner pollinatörerna” där vi bygger bostäder för solitärbin.

Vi kommer också att göra krukor av tidningspapper och så fröer som vi förodlar i konsthallen och planterar ut i vår. Nu i vår kommer Konsthall C att få nya odlingsytor iordningställda i Fagerlidsparken. I dessa kommer vi under sommaren att odla blommande växter för pollinatörer och växtfärgning.

Erik Sjödin är en konstnär boende i Hökarängen som bland annat arbetar tematiskt med bin och andra pollinatörer. Tillsammans med Erik Sjödin kommer vi under våren och sommaren att utveckla Konsthall C’s odling och genomföra fler workshops.

Under våren kommer vi också att visa Eriks projekt “Den politiska biodlarens bibliotek”, ett arbete med att samla in, organisera och presentera böcker där paralleller dras mellan hur människor och bin är socialt och politiskt organiserade, samt “Standard honungsbihjärna” som genom att belysa olika aspekter av bins hjärnor ställer frågor om kognition och medvetande.


 
 
 
 


: Honeybee Standard Brain [March, 2022]

Honeybee Standard Brain. In Parts. 3D-printed in wood / PLA and hand painted.

[Honeybee Standard Brain. In parts. 3D-printed in wood / PLA and hand-painted.]

Honeybee Standard Brain is an ongoing investigation into the honeybee brain and its similarities and differences to the human brain.

The honeybee brain is smaller than one cubic millimeters and has about one million neurons. The human brain, in comparison, has almost one hundred thousand times more neurons and is more than one million times larger. But despite its minuscule brain size the honeybee exhibits complex and rich individual and social behaviour, in many ways similar to humans.

The 3D-printed model pictured above is a physical representation of the “Honeybee Standard Brain”, a digital model assembled by the Menzel Neurobiology group at Frie Universität Berlin from images of bee brains taken with confocal microscope. The scientists model serves as a tool for comparing shapes and structures of the bee brain and relating the brain to functional properties. The representation of the model presented here is, as an artwork, also intended as an open-ended entry point into questions around cognition and consciousness in humans and nonhumans.


 
 
 
 


: Biblock till bibodar [March, 2022]

Biblock till bibodar

Biblock för observation av solitärbin i bibodar. Biblocken har frästa gångar som solitärbin kan bygga celler och lägga ägg och pollen i. I cellerna utvecklas sedan bina från ägg, till larv, puppa och bi. Cellerna kan inspekteras genom att öppna locket och titta genom glasskivan.

Gångarna har diameter 8, 6 och 4 mm, vilket passar flera olika arter av solitärbin. Om bina föredrar raka eller kurvade gångar är oklart. Därför kommer båda att finnas som alternativ i bibodarna. Bina väljer själva vilka gångar de föredrar, eller om de hellre vill bo i de borrade vedträna i biboden.

Exempel på olika håldiametrar för några olika arter av solitärbin är:

Citronbin (Hylaeus) 3-6 mm
Ullbin (Anthidium) 8-12 mm
Väggbin (Heriades) 6-10 mm
Blomsovarbin (Chelostoma) 4-11 mm
Murarbin (Osmia) 5-12 mm
Murarbin (Hoplitis) 5-10 mm
Tapetserarbin (Megachile) 8-13 mm
Pälsbin (Anthophora) 8-12 mm
Mindre träbi (Ceratina) 5-10 mm


 
 
 
 


: Skyltar till bibodar [February, 2022]

Bibod, QR-skylt

Skyltar till nya och gamla bibodar. Skyltarna är CNC-frästa i spillbitar av trä, målade, slipade och lackade. QR-koden länkar till bibod.gemenskapspraktik.se där en handbok för hur man bygger och underhåller en bibod kommer att publiceras framöver.


 
 
 
 


: Underhåll av bibodar [December, 2021]

Bibod vid Lötsjön. Foto: Erik Sjödin

[Bibod vid Lötsjön, Sundbyberg 2021]

Under hösten och våren 2021/22 kommer bibodarna i Marabouparken och vid Lötsjön i Sundbyberg att underhållas. Bibodarna har nu stått i parkerna sedan 2018 och i princip alla borrade vedträn i bodarna har bebotts av solitärbin. För att förhindra att parasiter får fäste och sprider sig i bibodarna har delar av de gamla vedträna bytts ut mot nya.

I botten av biboden var tidigare ett humlebo. Det har inte fungerat, vilket var väntat eftersom bon byggda åt humlor sällan attraherar humlor. Humleboet har därför ersatts med en “släpplåda” där borrade vedträn kan placeras för att tömmas på bin. Vedträn som ska bytas ut läggs under vintern i lådan. Tanken är att på våren kan bina sedan flyga ut ur vedträna och lådan men kommer inte att flyga tillbaka in i lådan och bygga nya bon i vedträna. Vedträna, som nu är tomma på bin, kan sedan eldas upp eller rensas. Om vedträn regelbundet byts ut eller rensas minskar risken att parasiter får fäste och sprids i biboden.

Framöver kommer bibodarna att förses med nya skyltar och bli en del av ett större projekt som inkluderar nya och vidareutvecklade bibodar samt en handbok i hur man bygger bibodar.


 
 
 
 


: Eldsoppa, KF Huset (2020) [October, 2021]

Konstfrämjandet in Västerbotten och KF Huset in Klöse, Nordmalings bjöd in konstnären Erik Sjödin till KF Huset i Klöse, Nordmalings, för att laga eldsoppa, experimentera kring eldstäder och samtala om människans långa och komplexa relation till eld. 

En eldsoppa är en varm och stark soppa kokad över eld med i huvudsak röda, orangea och gula ingredienser. Eldsoppa som begrepp kan också tolkas som en metafor för den röra mänskligheten ser ut att ha försatt sig i genom sitt intensiva användande av eld. 

En trestenseld är en av de äldsta, enklaste och mest grundläggande lösningarna för att koka mat över eld. Runtom i världen lagar tre miljarder människor fortfarande sin mat över mer eller mindre öppen eld och trestenseldar är fortfarande en av de vanligast förekommande spistyperna. 

Medan deltagarna lagade eldsoppa på trestenselden samtalade de kring olika aspekter av människans långa och komplexa relation till eld. Samtalet fortsatte senare i KF huset där deltagarna introducerades till böcker om eld och matlagning och idén om Pyrocen som beskriven av Stephen J. Pyne i essän “The planet is burning“. 

Pyrocen är ett begrepp som i likhet med antropocen föreslår att människans aktivitet kan likställas med tidigare geologisk aktivitet på Jorden. Pyrocen föreslår att det är användandet och kontrollerandet av eld som är den mest påtagliga av människans aktiviteter och att vi nu lever i en “eldens tidsålder” där eldens påverkan kan jämföras med isens under tidigare istider. 

OBS: Det är generellt inte tillåtet att elda annat än på anvisade platser. Innan du gör upp en eld: 1. Kolla med räddningstjänstens om det är tillåtet att elda eller om det råder eldningsförbud. 2. Elda inte när det blåser och är torrt, då sprider sig elden mycket fort. 3. Ha alltid släckningsutrustning till hands. 4. Se alltid till att vara minst två personer om något händer. 5. Se till att ha möjlighet att larma om olyckan skulle vara framme, till exempel med mobiltelefon.

Tack till KF Huset i Klöse och Konstfrämjandet i Västerbotten


 
 
 
 


: Eldsoppa, Vårby gård [October, 2021]

Eldsoppa. Foto: Erik Sjödin

Eldsoppa
Vårby gård
Lördag 9/10 kl. 14.00 – kl. 19.00

Vi samlas på Vårby gårds bibliotek för ett kort samtal om hur böcker ingår i konstnären Erik Sjödins arbete. Sedan går vi upp på närbelägna Korpberget för eldsoppa och samtal om människans långa och komplexa relation till eld.

Från och med måndag 4/10 till lördag 9/10 finns en kastrull med böcker på Vårby gårds bibliotek. Böckerna i kastrullen belyser människans långa och komplexa relation till eld och kan lånas för att läsas på biblioteket och sedan lämnas tillbaka i kastrullen.

För anmälan till eldsoppan, mejla till: kristina.lindemann@huddinge.se

Eldsoppan är en del av Friluftsliv med Fullersta gård där Konstnärerna Juanma González, Susan Whitlow och Erik Sjödin bjuder in till utflykter i konstens anda i anslutning till olika delar av Huddingeleden.

Tillsammans med konstnären Erik Sjödin besöker vi två naturreservat i anslutning till Huddingeleden. I dessa andningshål kommer vi laga en varm och stark soppa kokad över eld med i huvudsak röda, orangea och gula ingredienser. Denna ”Eldsoppa” blir utgångspunkten för att prata om den röra mänskligheten ser ut att ha försatt sig i genom sitt intensiva användande av eld.

Samtalet mellan Erik Sjödin och alla deltagare kommer kretsa kring människans långa och komplexa relation till eld och idén om Pyrocen. Begreppet föreslår att det är användandet och kontrollerandet av eld som är den mest påtagliga av människans aktiviteter och att vi nu lever i en “eldens tidsålder” där eldens påverkan kan jämföras med isens under tidigare istider.


 
 
 
 


: The Political Beekeeper’s Library, Varvsarbetarhuset [September, 2021]

The Political Beekeeper's Library, Varvsarbetarhuset

The Political Beekeeper’s Library is an effort to collect, organise and activate books where parallels are drawn between how bees and humans are socially and politically organised. Bees are one of the most written about animals and have featured extensively in philosophy and literature. The books in the library show a fascinating narrative beginning with Aristotle’s Historia Animalium (History of Animals) (4th century BC) to Charles Butler’s The Feminine Monarchy (1609) to Thomas D. Seeley’s Honeybee Democracy (2010). What starts as a story of a patriarchal monarchy ends with a tale of radical democracy. 

At Varvsarbetarhuset in Sätraskogen in Stockholm the library was presented during their Kajko festival in September 2020.


 
 
 
 


: Eldsoppa, Gladöskogen [September, 2021]

Eldsoppa, Gladöskogen 2021

Tillsammans med konstnären Erik Sjödin besökte deltagare i Friluftsliv med Fullersta gård Gladöskogens naturreservat för att lagade eldsoppa och samtala om människans långa och komplexa relation till eld.

En eldsoppa är en varm och stark soppa kokad över eld med i huvudsak röda, orangea och gula ingredienser. Eldsoppa som begrepp kan också tolkas som en metafor för den röra mänskligheten ser ut att ha försatt sig i genom sitt intensiva användande av eld.

Eldsoppa, Gladöskogen 2021

Samtalet mellan Erik Sjödin och deltagarna kretsade kring idén om Pyrocen. Ett begrepp som föreslår att det är användandet och kontrollerandet av eld som är den mest påtagliga av människans aktiviteter och att vi nu lever i en “eldens tidsålder” där eldens påverkan kan jämföras med isens under tidigare istider.

Eldsoppa, Gladöskogen 2021

Eldsoppa med Fullersta gård är en del av Friluftsliv med Fullersta gård där konstnärerna Juanma González, Susan Whitlow och Erik Sjödin bjuder in till utflykter i konstens anda i anslutning till olika delar av Huddingeleden.

Programmet riktar sig till alla som vill bekanta sig med Huddinges naturområden och som är nyfikna på hur konstnärer tänker. Aktiviteterna ger tillfälle för samtal och utbyte både med konstnärerna och med de andra deltagarna, utan krav på förkunskaper eller stor friluftsvana.

Huddingeleden är en ca 83 km lång vandringsled och löper genom hela kommunen och knyter samman dess 13 skyddade naturområden. Stigar och leder tar oss från höghus och villa till orörda skogar, fågelrika sjöar och ett levande kulturlandskap.

OBS: Det är generellt inte tillåtet att elda i skyddade naturområden på annat än anvisade platser. Innan du gör upp en eld: 1. Kolla med räddningstjänstens om det är tillåtet att elda eller om det råder eldningsförbud. 2. Elda inte när det blåser och är torrt, då sprider sig elden mycket fort. 3. Ha alltid släckningsutrustning till hands. 4. Se alltid till att vara minst två personer om något händer. 5. Se till att ha möjlighet att larma om olyckan skulle vara framme, till exempel med mobiltelefon.

Dagarna förenar friluftsliv, kulturarv och samtidskonst. Tack till Fullersta gård och curator Kristina Lindemann.